Forskning

Delavsnitten nedan är sammanfattningar av delavsnitten i stämningen. För källhänvisning och den detaljerade versionen av Auroras vetenskapliga redogörelse, se avsnitt 4. Sakomständigheter i Auroras stämningsansökan, s. 20-56. 

Klimatkrisens påverkan på unga i Sverige

Klimatförändringarna är en global kris. Klimatkrisens konsekvenser i Sverige är ett allvarligt hot mot liv och hälsa, genom ökad förekomst av bland annat skogsbränder, översvämningar, torka, värmeböljor, vektorburna-, livsmedels-, gnagar-, vatten- och myggburna infektioner. Klimatkrisen medför också ökad mental ohälsa, delvis som konsekvens av de extremväder och miljöförändringar som sker och kommer ske, men också på grund av ångest och stress under ungdomen, något som leder till ökad risk för allvarliga livshotande sjukdomar under resten av livet. Alla som står på grupptalan är unga och löper därför hög risk att drabbas av dessa konsekvenser under sin livstid. 

Betydelsen av 1,5°C-gränsen

Skillnaden i allvarlighet av klimatkrisens konsekvenser om den globala uppvärmningen överstiger 1,5 °C eller inte är stor. Dessutom sker en betydande ökning av risken att trigga tippningspunkter efter 1,5 °C uppvärmning, och det är oklart om temperaturen sedan kan sänkas igen. Därför måste klimatpolitiken utgå ifrån att uppvärmningen aldrig får överstiga 1,5 °C.

Vikten av att agera nu

För att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C krävs det drastiska utsläppsminskningar med start nu. Det går inte att skjuta denna handling på framtiden, exempelvis genom en förhoppning på att koldioxidinfångningsteknik kommer existera i stor skala. Det är utsläppen under detta decennium som spelar roll, det går inte att vänta med minskningar. 

Vikten av kontinuerliga utsläppsminskningar

Det som driver växthuseffekten är koncentrationen av växthusgaser i atmosfären. Denna koncentration beror på sammanlagda utsläpp till atmosfären över tid. Det spelar alltså inte bara roll vilket år som utsläppen når noll, utan också hur stora utsläppen är mellan nu och då. För att minska den sammanlagda mängden utsläpp så måste utsläppen minska kontinuerligt, varje år, fram tills de når noll, de får inte genomföras i sista sekund.  

Vikten av att alla utsläpp minskar och att skydda och restaurera naturliga kolsänkor

Växthusgaser kan släppas ut från många olika källor, och alla dessa måste minska. Biobränslen från skog har på kort sikt högre utsläpp än fossila bränslen, och kalhyggesbruk leder till enorma utsläpp från skogen, samtidigt som skogens förmåga att ta upp kol förstörs. Utsläpp från biobränslen, från markanvändning och skogsbruk måste alla minska för att vår sammanlagda klimatpåverkan ska minska. Dessutom behöver de ekosystem som tar upp växthusgaser ur atmosfären, såsom skog, hav och våtmarker, skyddas, och de som redan börjat förstöras måste restaureras. Ett ökat skydd och restaurering av skog, våtmarker och hav ger stora klimatfördelar.

Vikten av rättvist fördelade utsläppsminskningar

Klimatkrisen är ett problem vi alla måste lösa gemensamt, men ansvaret är inte jämnt fördelat mellan världens länder. Sverige, som rikt land med höga historiska utsläpp, har ett särskilt stort ansvar att gå före i klimatomställningen. Här presenteras även beräkningar över Sveriges rättvisa andel, som visar att utsläppen måste minska med 6.5-9.4 miljoner ton varje år fram till 2030, med start 2019. År med högre utsläpp än denna kurva måste kompenseras för med lägre utsläpp ett annat år. 

Sveriges utsläppsmål utelämnar stora delar av Sveriges utsläpp och innehåller inget mål om att skydda och restaurera naturliga kolsänkor

Sveriges utsläppsmål är beräknade på en liten andel av Sveriges sammanlagda utsläpp. Utsläpp från svensk konsumtion men som sker utomlands, från svenska juridiska personer utomlands och från LULUCF-sektorn, exempelvis utsläpp från förbränning av biobränslen och dikade våtmarker. inkluderas inte i utsläppsmålen och saknar därför målsättning om att minska. Det finns inte heller något mål om att öka upptaget av växthusgaser genom att skydda och restaurera naturliga kolsänkor såsom skog. 

Sveriges utsläppsmål är mycket mindre ambitiösa än Sveriges rättvisa andel

Sveriges översiktliga utsläppsmål är nettonollutsläpp år 2045. Detta är alldeles för sent, och implicerar en minskningstakt som är mycket lägre än den som anges av beräkningar av Sveriges rättvisa andel. Dessutom har Sverige inte heller något mål för kontinuerliga utsläppsminskningar påväg till målet, endast etappmål för begränsade sektorer år 2030 och 2040. Mellan nu och 2030 finns inget mål för kontinuerliga minskningar.

Sveriges förväntade utsläpp är ännu mer otillräckliga än klimatmålen

Sveriges utsläpp sedan 2019, och förväntade utsläpp i framtiden, är ännu högre än vad Sveriges redan otillräckliga utsläppsmål tillåter. Det innebär att skillnaden mellan Sverige faktiska utsläpp och Sveriges rättvisa andel är enorm

Slutsats

Sveriges klimatarbete är otillräckligt för att vara i linje med Sveriges rättvisa andel för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C. Därför utgör Sveriges klimatarbete en kränkning av mänskliga rättigheter.